Idag, när jag kom till skolan, såg jag en person satt vid "sofforna" vid mitt skåp. Jag tänkte att det var Nilsson som satt där och blygade sig med sin luva på huvudet. Jag gick fram till kanten av soffrna och kastade av mig väskan, som jag alltid gör. Sedan kollade jag upp och ser rakt in i en liten oskyldig 1as ögon. Han såg jättefundersam ut, så jag började tänka om jag skulle säga något. Det jag fick fram var;

"Hej!"
Då får jag vem-fan-är-du-och-vem-tror-du-att-du-är-blicken. Jag stannar kvar för att kanske få något litet svar i några awkward-sekunder, men inte det. Han hänger kvar med blicken.

Jag går därifrån. Går till Bubba och söker tröst vid mitt skåp.

JP.