.. Hoppas ni orkar läsa, men det är värt det!

Just nu sitter jag hos Ariana och hon fixar sig, hon har sminkat sig sju gånger nu, och tagit bort det lika många gånger.

MOR OCH FAR sa till mig att min sminkning såg ut som om jag var en tvättbjörn. Men eftersom jag vill vara lika rebellisk som basseman så måste jag faktiskt trotsa mina kära päron och springa iväg och lägga på ett lager till med kajal. (för er killar är en kajal en liten penna som jag målar runt mina öron, det svarta)

Anledningen till att jag skriver är för att vi tänkte att vi skulle göra en slags sammanfattning av vårt första halvår tillsammans. Jag hade tänkt berätta om min första dag i skolan, så får Ariana skriva resten.


Jag cyklade till skolan med Ariana och Maria, som vanligt. Jag hade inte varit speciellt nervös för min nya klass, men jag visste bara två som skulle gå teknik. Det var Mirko och Ako. Tankar som; Skulle vi vara tre i våran klass? Kommer jag få gå tillsammans med Nv? Kommer jag överleva året ut? Var de tankarna som hade snurrat runt i mitt huvud. Sedan när vi satte oss i matsalen och väntade så träffade man sina gamla klasskamrater och man satte sig fint och lyssnade på Bims tal, eller kanske inte, jag kommer inte ihåg vad han sa i alla fall. Men det kan vara kortslutning i min skalle som vanligt.

När han började ropa upp alla klasser så bev det bara färre och färre. När samhälle gick var det ganska tomt vid mitt bord där vi satt. Sedan gick Nv iväg och jag satt nu helt själv vid mitt bord. Hade jag valt rätt? Hur snabbt kan man byta klass? Vart är de andra? Vid det ögonblicket så såg jag INGEN JÄVEL förutom mig själv. Eller.. Jag såg inte mig själv, men ni fattar. Då ropade Bim upp den sista klassen Teknik09. Då såg jag Ako, Mirco, David och Erik. Fem i klassen. Toppen. När jag stod vid Stellan och Jan-Olof såg jag två små killar, den ena såg ut som en björn med sitt långa svarta hår och en liten hatt som täckte hela ansiktet. Happ, en blyg jävel, det är ju asbra. Den andra killen var aningen kortare än björn, som jag kallade honom. Han hade också svart hår. Två emos. Hoppas jag slipper se på deras armar, tänkte jag.

När jag var uppe i klassrummet, ensam tjej, så såg jag mig omkring. Är detta klassen jag ska dras med i 3 år? Det var då jag kom på att Jennie, flickan som jag hade hört skulle gå Teknik inte var där. Hepp. Då blir jag väl het ensam då, tänkte jag. När alla korten var tagna och vi hade fått alla pappren så ville jag bara hem. Så när vi fick sluta, cyklade jag hem så fort som möjligt. Jag var väldigt lättad, och aningen glad, för Mirko och Ako hade pratat lite med mig i alla fall.

Sedan fick jag en utskällning av Maria och Ariana, för jag inte åt med dem. Men det glömmer vi fort. Det var min första dag, men nu så är jag väldigt glad över att gå i samma klass som er. Vad ska jag säga.. Tack för att ni "accepterar mig och för att jag får vara som en i gänget"

Nu ger jag datorn till Ariana!
/ Jenny Pettersson
Teknik 09

Ja, nu har jag ääääntligen bestämt att mitt smink ser bra ut och att mitt hår duger, ytlig? Jag?! Nej aldrig!
Okej då lite ytlig är jag väl men vadfan det är bara nyår en gång om året och ska jag frysa tårna av mig vid tolvslaget ska jag göra det snygg. Jag vet att ni håller med!

Jenny berättade om sin första dag men jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Jag har haft det bästa året av mitt liv och det bästa halvåret med er. Vi kanske inte är de coolaste men herregud vad roligt vi har tillsammans, det är inte klokt. Ska berätta en hemlighet för er. Den första veckan så bara gick jag runt och bad till Gud om att han skulle flytta mig till en annan plats för vem fan skulle orka gå tre år med alla er. Alltså ta inte illa upp, jag är lite fördomsfull bara. Nv och Te elever liksom, hur roligt kan det bli.

Men så plötsligt en dag blev jag frälst eller hur jag ska beskriva det. Det var en av mina bättre dagar. Alla vet att jag och Jenny har haft våra dåliga dagar och bra dagar. De bra dagarna har inte varit perfekta dem heller, men bättre i alla fall.

Vi hade en otroligt rolig och givande lektion med kära Thomas. Jag satt som vanligt och tog på Jennys lår och Thomas sa skämt som fick mig att vika mig utav skratt. Och så plötsligt kände jag hur en värme steg i mig och att jag kände mig otroligt nöjd men livet. Helt plötsligt var Adam inte så hemsk och allt luktade gott. Fråga mig inte vad som hände, kanske fick en boll i huvudet dagen innan, vem vet. Detta ögonblick, som varade sisådär 20 sekunder kallar jag ögonblicket jag blev kär i NVTE09.

Jag blir inte kär hur lätt som helst, detta är en ära ska ni veta. Och jag är otroligt lycklig som får gå i en sån underbar klass med de mest annorlunda människor jag någonsin träffat! Jag känner mig äntligen normal!


Detta var bara en liten händelse som betydde mycket för oss. Skulle vi skriva om allt skulle vi aldrig få gå ut och göra saker som 16 åriga tjejer inte borde göra undet nyårsnatten. Ni som vill ha en liten resume kan läsa bloggen från början till slut! (Gjorde Jenny i förrigår, jävla tönt sååå cool)

Ni som har bättre för er denna kväll/natt får ta det lungt med etanolen så att ni inte somnar i en snöhög och fryser ihjäl, det vore ju förargligt.

Tillsist vill vi önska alla ett gott nytt år med roligare dagar med oss! Nu slår vi klackarna i taket, adjöken älsklingar!


Fjortis-pose.. Men vafan, det är ju nyår!